publicerad: 2015
osmium
osmi·um
[ås´mi‑]
substantiv
~et el. osmiet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett osmium | obestämd form |
ett osmiums | obestämd form genitiv |
osmiumet (osmiet, osmium) | bestämd form |
osmiumets (osmiets, osmiums) | bestämd form genitiv |