publicerad: 2015
radiotekniker
radio|tekn·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ radioteknik
Singular | |
---|---|
en radiotekniker | obestämd form |
en radioteknikers | obestämd form genitiv |
radioteknikern | bestämd form |
radioteknikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
radiotekniker | obestämd form |
radioteknikers | obestämd form genitiv |
radioteknikerna | bestämd form |
radioteknikernas | bestämd form genitiv |