SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
sökare
sök·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. sökarna till söka 1: ​skatt­sökare; ​en religiös sökareen an­ordning på kameror​ – Alla sammansättn. med sökar- hör till sökare 1.
Singular
en sökareobestämd form
en sökaresobestämd form genitiv
sökarenbestämd form
sökarensbestämd form genitiv
Plural
sökareobestämd form
sökaresobestämd form genitiv
sökarnabestämd form
sökarnasbestämd form genitiv