publicerad: 2015
trottel
trottel
[tråt´el]
substantiv
~n trottlar • vridbar platta i ventil, spjäll
Singular | |
---|---|
en trottel | obestämd form |
en trottels | obestämd form genitiv |
trotteln | bestämd form |
trottelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
trottlar | obestämd form |
trottlars | obestämd form genitiv |
trottlarna | bestämd form |
trottlarnas | bestämd form genitiv |