publicerad: 2015
yrkeskompetens
yrk·es|kom·pet·ens
substantiv
~en ~er yrke 1 kompetens
Singular | |
---|---|
en yrkeskompetens | obestämd form |
en yrkeskompetens | obestämd form genitiv |
yrkeskompetensen | bestämd form |
yrkeskompetensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
yrkeskompetenser | obestämd form |
yrkeskompetensers | obestämd form genitiv |
yrkeskompetenserna | bestämd form |
yrkeskompetensernas | bestämd form genitiv |