publicerad: 2015
åvägabringa
å·väga|bringa
[åvä`ga‑ el. å`‑]
verb
~de el. ‑bragte, ~t el. ‑bragt • ⟨ngt åld.⟩ bringa till stånd, åstadkomma
Finita former | |
---|---|
åvägabringar | presens aktiv |
åvägabringas | presens passiv |
åvägabringade (åvägabragte) | preteritum aktiv |
åvägabringades (åvägabragtes) | preteritum passiv |
åvägabringa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att åvägabringa | infinitiv aktiv |
att åvägabringas | infinitiv passiv |
har/hade åvägabringat (åvägabragt) | supinum aktiv |
har/hade åvägabringats (åvägabragts) | supinum passiv |
Presens particip | |
åvägabringande | |
Perfekt particip | |
en åvägabringad (åvägabragd) + substantiv | |
ett åvägabringat (åvägabragt) + substantiv | |
den/det/de åvägabringade (åvägabragta) + substantiv |