publicerad: 2015
anföringstecken
an·för·ings|tecken
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • tecken kring direkt anföring vanl. " " e.d.; till tecken 2
Singular | |
---|---|
ett anföringstecken | obestämd form |
ett anföringsteckens | obestämd form genitiv |
anföringstecknet | bestämd form |
anföringstecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
anföringstecken | obestämd form |
anföringsteckens | obestämd form genitiv |
anföringstecknen | bestämd form |
anföringstecknens | bestämd form genitiv |