publicerad: 2015
målbrott
mål|brott
substantiv
~et; pl. ~ • period i pojkars pubertet när de får grövre röst; till mål 5
Singular | |
---|---|
ett målbrott | obestämd form |
ett målbrotts | obestämd form genitiv |
målbrottet | bestämd form |
målbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
målbrott | obestämd form |
målbrotts | obestämd form genitiv |
målbrotten | bestämd form |
målbrottens | bestämd form genitiv |