publicerad: 2015
sökare
sök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sökarna 1 till söka 1: skattsökare; en religiös sökare2 en anordning på kameror – Alla sammansättn. med sökar- hör till sökare 1.
Singular | |
---|---|
en sökare | obestämd form |
en sökares | obestämd form genitiv |
sökaren | bestämd form |
sökarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sökare | obestämd form |
sökares | obestämd form genitiv |
sökarna | bestämd form |
sökarnas | bestämd form genitiv |