publicerad: 2015
taskighet
task·ig·het
substantiv
~en ~er • till taskig 1,2
Singular | |
---|---|
en taskighet | obestämd form |
en taskighets | obestämd form genitiv |
taskigheten | bestämd form |
taskighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
taskigheter | obestämd form |
taskigheters | obestämd form genitiv |
taskigheterna | bestämd form |
taskigheternas | bestämd form genitiv |