publicerad: 2015
vägknut
väg|knut
substantiv
~en ~ar • till knut 3 väg 1
Singular | |
---|---|
en vägknut | obestämd form |
en vägknuts | obestämd form genitiv |
vägknuten | bestämd form |
vägknutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vägknutar | obestämd form |
vägknutars | obestämd form genitiv |
vägknutarna | bestämd form |
vägknutarnas | bestämd form genitiv |