SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
äckel
äckel [äk´el] substantiv äcklet; pl. ~, best. pl. äcklen knappast pl.; ​känsla av kväljning; av­sky⟨vard.⟩ mot­bjudande person
Singular
ett äckelobestämd form
ett äckelsobestämd form genitiv
äckletbestämd form
äckletsbestämd form genitiv
Plural
äckelobestämd form
äckelsobestämd form genitiv
äcklenbestämd form
äcklensbestämd form genitiv