SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
öken
öken [ö´ken] substantiv öknen öknar land­område med ytterst sparsam neder­börd och nästan ingen växtlighet; äv. bildl.
Singular
en ökenobestämd form
en ökensobestämd form genitiv
öknenbestämd form
öknensbestämd form genitiv
Plural
öknarobestämd form
öknarsobestämd form genitiv
öknarnabestämd form
öknarnasbestämd form genitiv