SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
ör
ör substantiv ~en ~ar grovt grus; grus­bank, revel, holme
Singular
en örobestämd form
en örsobestämd form genitiv
örenbestämd form
örensbestämd form genitiv
Plural
örarobestämd form
örarsobestämd form genitiv
örarnabestämd form
örarnasbestämd form genitiv