SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
öra
öra substantiv ~t; pl. öron, best. pl. öronen hörsel­organ; liknande del av kopp m.m.; ​dra öronen åt sig ana o­råd​ – I sammansättn. öron-, ör-; alla så­dana sammansättn. hör till öra.
Singular
ett öraobestämd form
ett örasobestämd form genitiv
öratbestämd form
öratsbestämd form genitiv
Plural
öronobestämd form
öronsobestämd form genitiv
öronenbestämd form
öronensbestämd form genitiv