SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
åk
åk substantiv ~et; pl. ~ tävlings­lopp; åkning: ​hon låg trea efter första åket⟨vard.⟩ åk­don​ – Alla sammansättn. med åk- hör till åk 1.
Singular
ett åkobestämd form
ett åksobestämd form genitiv
åketbestämd form
åketsbestämd form genitiv
Plural
åkobestämd form
åksobestämd form genitiv
åkenbestämd form
åkensbestämd form genitiv