SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
befogenhet
be·­fog·­en·­het substantiv ~en ~er rättighet; behörighet; rätt­mätighet: ​över­skrida sina befogenheter
Singular
en befogenhetobestämd form
en befogenhetsobestämd form genitiv
befogenhetenbestämd form
befogenhetensbestämd form genitiv
Plural
befogenheterobestämd form
befogenhetersobestämd form genitiv
befogenheternabestämd form
befogenheternasbestämd form genitiv