SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bekant
be·­kant adjektiv; n. ~, ~a väl­känd person; ​en gammal bekant en person som man känner sedan längesom känner till ngt, känd: ​är det bekant var Stor­torget ligger?
Positiv
en bekant + substantiv
ett bekant + substantiv
den/det/de bekanta + substantiv
den bekante + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de bekantare + substantiv
Superlativ
är bekantast
den/det/de bekantaste + substantiv