SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fint
fint substantiv ~en ~er låtsad stöt vid fäktning; vilse­ledande manöver; knep, list
Singular
en fintobestämd form
en fintsobestämd form genitiv
fintenbestämd form
fintensbestämd form genitiv
Plural
finterobestämd form
fintersobestämd form genitiv
finternabestämd form
finternasbestämd form genitiv