SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
knuta
1knuta substantiv ~n knutor förhårdnad, svullnad; knöl på träd
Singular
en knutaobestämd form
en knutasobestämd form genitiv
knutanbestämd form
knutansbestämd form genitiv
Plural
knutorobestämd form
knutorsobestämd form genitiv
knutornabestämd form
knutornasbestämd form genitiv
2knuta verb ~de ~t slå knut på lina
Finita former
knutarpresens aktiv
knutaspresens passiv
knutadepreteritum aktiv
knutadespreteritum passiv
knutaimperativ aktiv
Infinita former
att knutainfinitiv aktiv
att knutasinfinitiv passiv
har/hade knutatsupinum aktiv
har/hade knutatssupinum passiv
Presens particip
knutande
Perfekt particip
en knutad + substantiv
ett knutat + substantiv
den/det/de knutade + substantiv
knuta sig bilda knutar
Ordform(er)knuta sig