SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kran
kran substantiv ~en ~ar lyft­kran; vatten­kran⟨vard.⟩ näsa​ – Alla sammansättn. med kran- hör till kran 1.
Singular
en kranobestämd form
en kransobestämd form genitiv
kranenbestämd form
kranensbestämd form genitiv
Plural
kranarobestämd form
kranarsobestämd form genitiv
kranarnabestämd form
kranarnasbestämd form genitiv