SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
manke
manke substantiv ~n mankar ryggens främre del t.ex. på häst; ​lägga manken till an­stränga sig
Singular
en mankeobestämd form
en mankesobestämd form genitiv
mankenbestämd form
mankensbestämd form genitiv
Plural
mankarobestämd form
mankarsobestämd form genitiv
mankarnabestämd form
mankarnasbestämd form genitiv