SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ort
ort substantiv ~en ~er plats, ställe; äv. mer el. mindre abstrakt; ​på högre ort på högre nivå i samhällshierarkin; ​geometrisk ort kurva el. yta som upp­fyller ett givet vill­korhorisontell under­jordisk gruv­gång​ – I sammansättn. ort-, orts-; alla sammansättn. med orts- hör till ort 1.
Singular
en ortobestämd form
en ortsobestämd form genitiv
ortenbestämd form
ortensbestämd form genitiv
Plural
orterobestämd form
ortersobestämd form genitiv
orternabestämd form
orternasbestämd form genitiv