SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
riva
1riva substantiv ~n rivor en växt, padd­fot⟨prov.⟩ räfsa, kratta⟨finl.⟩ papp­kartong t.ex. för bär och memma; förr ask av näver
Singular
en rivaobestämd form
en rivasobestämd form genitiv
rivanbestämd form
rivansbestämd form genitiv
Plural
rivorobestämd form
rivorsobestämd form genitiv
rivornabestämd form
rivornasbestämd form genitiv
2riva verb rev, rivit, riven rivet rivna, pres. river klösa; döda; rafsa: ​vargen har rivit en renbränna, svida: ​supen river i halsenriva peppar­rotbryta ner, rasera: ​riva ett hus
Finita former
riverpresens aktiv
rivs (rives)presens passiv
revpreteritum aktiv
revspreteritum passiv
rivimperativ aktiv
Infinita former
att rivainfinitiv aktiv
att rivasinfinitiv passiv
har/hade rivitsupinum aktiv
har/hade rivitssupinum passiv
Presens particip
rivande
Perfekt particip
en riven + substantiv
ett rivet + substantiv
den/det/de rivna + substantiv
riva av ⟨vard.⟩ äv. ut­föra snabbt och slarvigt: ​riva av en lektion
Infinita formeratt riva avinfinitiv aktivPresens participavrivandePerfekt participen avriven + substantivett avrivet + substantivden/det/de avrivna + substantiv
riva upp särsk. annullera: ​riva upp ett beslut
Infinita formeratt riva uppinfinitiv aktivPresens participupprivandePerfekt participen uppriven + substantivett upprivet + substantivden/det/de upprivna + substantiv