SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
torva
1torva [tår`va] substantiv ~n torvor stycke gräs­torv; ​den egna torvan den egna gården e.d.
Singular
en torvaobestämd form
en torvasobestämd form genitiv
torvanbestämd form
torvansbestämd form genitiv
Plural
torvorobestämd form
torvorsobestämd form genitiv
torvornabestämd form
torvornasbestämd form genitiv
2torva [tår`va] verb ~de ~t tills. med till:
Finita former
torvarpresens aktiv
torvaspresens passiv
torvadepreteritum aktiv
torvadespreteritum passiv
torvaimperativ aktiv
Infinita former
att torvainfinitiv aktiv
att torvasinfinitiv passiv
har/hade torvatsupinum aktiv
har/hade torvatssupinum passiv
Presens particip
torvande
torva till slå till
Infinita formeratt torva tillinfinitiv aktivPresens participtilltorvande