SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
akolut
ako·­lut [‑lu´t] el. ako·­lyt [‑ly´t] substantiv ~en ~er lek­man med liturgiska upp­gifter in­om vissa kyrkor
Singular
en akolut (en akolyt)obestämd form
en akoluts (en akolyts)obestämd form genitiv
akoluten (akolyten)bestämd form
akolutens (akolytens)bestämd form genitiv
Plural
akoluter (akolyter)obestämd form
akoluters (akolyters)obestämd form genitiv
akoluterna (akolyterna)bestämd form
akoluternas (akolyternas)bestämd form genitiv