SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
anomi
a·­nomi [anomi´] substantiv ~n ~er norm­löshet
Singular
en anomiobestämd form
en anomisobestämd form genitiv
anominbestämd form
anominsbestämd form genitiv
Plural
anomierobestämd form
anomiersobestämd form genitiv
anomiernabestämd form
anomiernasbestämd form genitiv