SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bön
bön substantiv ~en ~er begäranhän­vändelse till gudom​ – I sammansättn. bön-, böne-; de flesta så­dana sammansättn. hör till bön 2.
Singular
en bönobestämd form
en bönsobestämd form genitiv
bönenbestämd form
bönensbestämd form genitiv
Plural
bönerobestämd form
bönersobestämd form genitiv
bönernabestämd form
bönernasbestämd form genitiv