SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
balansrubbning
bal·­ans|­rubb·­ning substantiv ~en ~ar balans 1 rubbning 1
Singular
en balansrubbningobestämd form
en balansrubbningsobestämd form genitiv
balansrubbningenbestämd form
balansrubbningensbestämd form genitiv
Plural
balansrubbningarobestämd form
balansrubbningarsobestämd form genitiv
balansrubbningarnabestämd form
balansrubbningarnasbestämd form genitiv