SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bana
1bana substantiv ~n banor väg­sträcka; järnvägs­linje; färd­väg; förbindelse; del av idrotts­plats; ​i långa banor i mängderkarriär; levnads­lopp: ​han valde den militära banan​ – Alla sammansättn. med ban- hör till 1bana 1.
Singular
en banaobestämd form
en banasobestämd form genitiv
bananbestämd form
banansbestämd form genitiv
Plural
banorobestämd form
banorsobestämd form genitiv
banornabestämd form
banornasbestämd form genitiv
2bana verb ~de ~t bereda, röja: ​bana väg
Finita former
banarpresens aktiv
banaspresens passiv
banadepreteritum aktiv
banadespreteritum passiv
banaimperativ aktiv
Infinita former
att banainfinitiv aktiv
att banasinfinitiv passiv
har/hade banatsupinum aktiv
har/hade banatssupinum passiv
Presens particip
banande
Perfekt particip
en banad + substantiv
ett banat + substantiv
den/det/de banade + substantiv