SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
befäl
be·­fäl [‑fä´l] substantiv ~et; pl. ~ ställning som över­ordnad: ​föra befälbefäls­person​ – I sammansättn. befäls-, ngn gång befäl-; alla så­dana sammansättn. hör till befäl 1.
Singular
ett befälobestämd form
ett befälsobestämd form genitiv
befäletbestämd form
befäletsbestämd form genitiv
Plural
befälobestämd form
befälsobestämd form genitiv
befälenbestämd form
befälensbestämd form genitiv