SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bekänna
be·­känna verb bekände, bekänt, bekänd n. bekänt, pres. bekänner erkänna: ​bekänna sina synder; ​den å­talade bekände allt
Finita former
bekännerpresens aktiv
bekänns (bekännes)presens passiv
bekändepreteritum aktiv
bekändespreteritum passiv
bekännimperativ aktiv
Infinita former
att bekännainfinitiv aktiv
att bekännasinfinitiv passiv
har/hade bekäntsupinum aktiv
har/hade bekäntssupinum passiv
Presens particip
bekännande
Perfekt particip
en bekänd + substantiv
ett bekänt + substantiv
den/det/de bekända + substantiv
bekänna sig bekänna sig till en lära förklara sig vara an­hängare av en lära
Ordform(er)bekänna sig