SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
belägrare
be·­lägr·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. belägrarna belägra
Singular
en belägrareobestämd form
en belägraresobestämd form genitiv
belägrarenbestämd form
belägrarensbestämd form genitiv
Plural
belägrareobestämd form
belägraresobestämd form genitiv
belägrarnabestämd form
belägrarnasbestämd form genitiv