SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
belackare
be·­lack·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. belackarna belacka
Singular
en belackareobestämd form
en belackaresobestämd form genitiv
belackarenbestämd form
belackarensbestämd form genitiv
Plural
belackareobestämd form
belackaresobestämd form genitiv
belackarnabestämd form
belackarnasbestämd form genitiv