SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
ben
ben substantiv ~et; pl. ~ skelett­del; material i skelettetnedre extremitet; mot­svarande del på byxa, möbel etc.​ – De flesta sammansättn. med ben- hör till ben 1.
Singular
ett benobestämd form
ett bensobestämd form genitiv
benetbestämd form
benetsbestämd form genitiv
Plural
benobestämd form
bensobestämd form genitiv
benenbestämd form
benensbestämd form genitiv