SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
beväring
be·­vär·ing substantiv ~en ~ar ⟨åld.⟩ i äldre tid: yngre års­klasser av värn­pliktiga⟨finl.⟩ person som full­gör värn­plikt, värn­pliktig
Singular
en beväringobestämd form
en beväringsobestämd form genitiv
beväringenbestämd form
beväringensbestämd form genitiv
Plural
beväringarobestämd form
beväringarsobestämd form genitiv
beväringarnabestämd form
beväringarnasbestämd form genitiv