SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
binge
binge substantiv ~n bingar av­balkning, lår; hög, hop
Singular
en bingeobestämd form
en bingesobestämd form genitiv
bingenbestämd form
bingensbestämd form genitiv
Plural
bingarobestämd form
bingarsobestämd form genitiv
bingarnabestämd form
bingarnasbestämd form genitiv