SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
blänke
blänke substantiv ~t ~n blänkande metall­bit som agn
Singular
ett blänkeobestämd form
ett blänkesobestämd form genitiv
blänketbestämd form
blänketsbestämd form genitiv
Plural
blänkenobestämd form
blänkensobestämd form genitiv
blänkenabestämd form
blänkenasbestämd form genitiv