SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
blotta
1blotta [blåt`a] substantiv ~n blottor svag, o­försvarad punkt: ​lämna en blotta
Singular
en blottaobestämd form
en blottasobestämd form genitiv
blottanbestämd form
blottansbestämd form genitiv
Plural
blottorobestämd form
blottorsobestämd form genitiv
blottornabestämd form
blottornasbestämd form genitiv
2blotta [blåt`a] verb ~de ~t göra synlig
Finita former
blottarpresens aktiv
blottaspresens passiv
blottadepreteritum aktiv
blottadespreteritum passiv
blottaimperativ aktiv
Infinita former
att blottainfinitiv aktiv
att blottasinfinitiv passiv
har/hade blottatsupinum aktiv
har/hade blottatssupinum passiv
Presens particip
blottande
Perfekt particip
en blottad + substantiv
ett blottat + substantiv
den/det/de blottade + substantiv
blotta sig äv. bildl. försäga sig, o­frivilligt göra av­slöjanden: ​han blottade sig i debatten
Ordform(er)blotta sig