SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bräcka
1bräcka verb bräckte bräckt åstad­komma brott el. bristning på; bildl. över­träffasteka lättgry: ​dagen bräcker
Finita former
bräckerpresens aktiv
bräcks (bräckes)presens passiv
bräcktepreteritum aktiv
bräcktespreteritum passiv
bräckimperativ aktiv
Infinita former
att bräckainfinitiv aktiv
att bräckasinfinitiv passiv
har/hade bräcktsupinum aktiv
har/hade bräcktssupinum passiv
Presens particip
bräckande
Perfekt particip
en bräckt + substantiv
ett bräckt + substantiv
den/det/de bräckta + substantiv
2bräcka substantiv ~n bräckor bristning, rämna; verk­tyg att bräcka med⟨prov.⟩ brinkis­vägg vid slutet av glaciär, isbräcka⟨vard.⟩ stukning
Singular
en bräckaobestämd form
en bräckasobestämd form genitiv
bräckanbestämd form
bräckansbestämd form genitiv
Plural
bräckorobestämd form
bräckorsobestämd form genitiv
bräckornabestämd form
bräckornasbestämd form genitiv