SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
brutta
brutta substantiv ~n bruttor ⟨vard., kan uppfattas som nedsätt.⟩ ung kvinna
Singular
en bruttaobestämd form
en bruttasobestämd form genitiv
bruttanbestämd form
bruttansbestämd form genitiv
Plural
bruttorobestämd form
bruttorsobestämd form genitiv
bruttornabestämd form
bruttornasbestämd form genitiv