SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bunta
bunta verb ~de ~t göra buntar
Finita former
buntarpresens aktiv
buntaspresens passiv
buntadepreteritum aktiv
buntadespreteritum passiv
buntaimperativ aktiv
Infinita former
att buntainfinitiv aktiv
att buntasinfinitiv passiv
har/hade buntatsupinum aktiv
har/hade buntatssupinum passiv
Presens particip
buntande
Perfekt particip
en buntad + substantiv
ett buntat + substantiv
den/det/de buntade + substantiv
bunta ihop samla i buntar; äv. bildl.
Infinita formeratt bunta ihopinfinitiv aktivPresens participihopbuntandePerfekt participen ihopbuntad + substantivett ihopbuntat + substantivden/det/de ihopbuntade + substantiv
bunta samman bunta i­hop
Infinita formeratt bunta sammaninfinitiv aktivPresens participsammanbuntandePerfekt participen sammanbuntad + substantivett sammanbuntat + substantivden/det/de sammanbuntade + substantiv