SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
diko
di|­ko substantiv ~n ~r ko som ger di åt sin egen kalv
Singular
en dikoobestämd form
en dikosobestämd form genitiv
dikonbestämd form
dikonsbestämd form genitiv
Plural
dikorobestämd form
dikorsobestämd form genitiv
dikornabestämd form
dikornasbestämd form genitiv