SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
driva
1driva substantiv ~n drivor naturlig an­hopning t.ex. av snö
Singular
en drivaobestämd form
en drivasobestämd form genitiv
drivanbestämd form
drivansbestämd form genitiv
Plural
drivorobestämd form
drivorsobestämd form genitiv
drivornabestämd form
drivornasbestämd form genitiv
2driva verb drev, drivit, driven drivet drivna, pres. driver driva boskapen i vall; ​kvarnen drivs med vatten­kraft; ​vraket drev(s) mot kusten; ​driva en tes argumentera för en tes; ​driva med ngn förlöjliga ngn; ​gå och driva inte göra någon­ting​ – Alla sammansättn. med driv- hör till 2driva.
Finita former
driverpresens aktiv
drivs (drives)presens passiv
drevpreteritum aktiv
drevspreteritum passiv
drivimperativ aktiv
Infinita former
att drivainfinitiv aktiv
att drivasinfinitiv passiv
har/hade drivitsupinum aktiv
har/hade drivitssupinum passiv
Presens particip
drivande
Perfekt particip
en driven + substantiv
ett drivet + substantiv
den/det/de drivna + substantiv
den drivne + maskulint substantiv
driva igenom driva i­genom el. genomdriva ett för­slag
Infinita formeratt driva igenominfinitiv aktiv
driva in fram­tvinga betalning av: ​driva in el. (sällan) indriva en fordran
Infinita formeratt driva ininfinitiv aktiv
driva upp få att öka: ​driva upp prisernafå att växa: ​driva upp blommor
Infinita formeratt driva uppinfinitiv aktiv
driva ut med våld få att försvinna: ​driva ut el. (sällan) utdriva onda andar
Infinita formeratt driva utinfinitiv aktiv