SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
dubbelträff
dubbel|­träff substantiv ~en ~ar till träff 1,2 1dubbel
Singular
en dubbelträffobestämd form
en dubbelträffsobestämd form genitiv
dubbelträffenbestämd form
dubbelträffensbestämd form genitiv
Plural
dubbelträffarobestämd form
dubbelträffarsobestämd form genitiv
dubbelträffarnabestämd form
dubbelträffarnasbestämd form genitiv