SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
enrådig
en|­råd·­ig adjektiv ~t ~a ⟨ngt åld.⟩ som inte lyssnar på andra, självs­våldig
Positiv
en enrådig + substantiv
ett enrådigt + substantiv
den/det/de enrådiga + substantiv