SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
enstörig
en|­stör·­ig adjektiv ~t ~a som vill leva ensam, o­sällskaplig
Positiv
en enstörig + substantiv
ett enstörigt + substantiv
den/det/de enstöriga + substantiv
den enstörige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de enstörigare + substantiv
Superlativ
är enstörigast
den/det/de enstörigaste + substantiv