SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
epok
epok [epå´k] substantiv ~en ~er tids­skede, tids­ålder; vänd­punkt; ​bilda epok in­leda ett nytt skede t.ex. in­om konsten
Singular
en epokobestämd form
en epoksobestämd form genitiv
epokenbestämd form
epokensbestämd form genitiv
Plural
epokerobestämd form
epokersobestämd form genitiv
epokernabestämd form
epokernasbestämd form genitiv