SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
erövra
er·­övra [e`r‑ el. ä`r‑] verb ~de ~t ta i besittning med våld
Finita former
erövrarpresens aktiv
erövraspresens passiv
erövradepreteritum aktiv
erövradespreteritum passiv
erövraimperativ aktiv
Infinita former
att erövrainfinitiv aktiv
att erövrasinfinitiv passiv
har/hade erövratsupinum aktiv
har/hade erövratssupinum passiv
Presens particip
erövrande
Perfekt particip
en erövrad + substantiv
ett erövrat + substantiv
den/det/de erövrade + substantiv
erövra åter erövra ngt åter el. vanl. återerövra ngt
Infinita formeratt erövra återinfinitiv aktivPresens participåtererövrandePerfekt participen återerövrad + substantivett återerövrat + substantivden/det/de återerövrade + substantiv