SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
erkänna
er·­känna [e`r‑ el. ä`r‑] verb erkände, erkänt, erkänd n. erkänt, pres. erkänner bekänna: ​den å­talade erkände allthon erkändes som en stor konstnär
Finita former
erkännerpresens aktiv
erkänns (erkännes)presens passiv
erkändepreteritum aktiv
erkändespreteritum passiv
erkännimperativ aktiv
Infinita former
att erkännainfinitiv aktiv
att erkännasinfinitiv passiv
har/hade erkäntsupinum aktiv
har/hade erkäntssupinum passiv
Presens particip
erkännande
Perfekt particip
en erkänd + substantiv
ett erkänt + substantiv
den/det/de erkända + substantiv
den erkände + maskulint substantiv